Ensamhet? Glädje, LOV!??
Jag har verligen förstökt förstå mig på mig detta med fonder. hmmm.... blev helt plötsligt intresserad av allt latja lite med detta. ha. Får se om det ger någon utdelning, kan ju inte påstå att jag blev så mycket smartare efter att ha läst lite om det. men men. kul är det!!
Vilken underbar kväll, älskar att sitta med familjen och äta fredagsmiddag, och speciellt när det utanför är kallt och blåsigt, då man känner den där känslan av trygghet, lycka, och kärlek som man gör då man är tillsammans med dem som betyder mest för en. visst känns det tragiskt att vissa dagar inte ha en enda vettig konvensation med sina föräldrar, jag menar, hur kul är det inte att sitta och skämta med pappa, han har ju sååååå kul humor, lika låg som jag, glädjen går inte att beskriva. och mamma, bästa mamman i världen. Hon förtår sig verkligen på mig, känner mig nästa lite bortskämd med den kärlek jag får av henne. kan erkänna att jag är väldigt dålig att visa hur tacksam jag är för allt jag får...
har på senare tid börjat fundera över om jag verkligen kommer kunna stå på egna ben, vanan att ha någon som alltid finns där när man kommer hem, (cita :) ) och tanken på att en dag inte ha det. är jag redo för det? ensamheten växer sig allt närmare, eller är det så? kommer jag någonsin vara helt ensam, fruktan är grav. det sista av allt och det jag bävar för mest är ensamhet, den som på något sätt gnager inne i en, det mörka hemska som bara är negativt. Inte den ensamhet man ibland kan längta efter, nej, inte den.
Nu ska jag och min söta, fina, förstående otroligt kloka vovve krypa ner i sängen som står och väntar på att värmas upp.
imorgon är det en ny dag och jag ser fram emot att möta den, mina fötter däremot saknar alls inte skorna. De saknar sommaren, det gröna gräset smekandes emot dem vattnet att plaska i, förlåt för att jag torterar er i högklackade skor, varma stövlar, svettiga gympaskor, men snart blir det vinter då kommer snön, och då är det pjäxorna som gäller=) kanske lite bättre. och en sak, det är bara 9 månader kvar tills ni får springa på den gröna gräsmattan!
Vad händer, och fötter!!!
Får jag lov??!!!
Vilken underbar kväll, älskar att sitta med familjen och äta fredagsmiddag, och speciellt när det utanför är kallt och blåsigt, då man känner den där känslan av trygghet, lycka, och kärlek som man gör då man är tillsammans med dem som betyder mest för en. visst känns det tragiskt att vissa dagar inte ha en enda vettig konvensation med sina föräldrar, jag menar, hur kul är det inte att sitta och skämta med pappa, han har ju sååååå kul humor, lika låg som jag, glädjen går inte att beskriva. och mamma, bästa mamman i världen. Hon förtår sig verkligen på mig, känner mig nästa lite bortskämd med den kärlek jag får av henne. kan erkänna att jag är väldigt dålig att visa hur tacksam jag är för allt jag får...
har på senare tid börjat fundera över om jag verkligen kommer kunna stå på egna ben, vanan att ha någon som alltid finns där när man kommer hem, (cita :) ) och tanken på att en dag inte ha det. är jag redo för det? ensamheten växer sig allt närmare, eller är det så? kommer jag någonsin vara helt ensam, fruktan är grav. det sista av allt och det jag bävar för mest är ensamhet, den som på något sätt gnager inne i en, det mörka hemska som bara är negativt. Inte den ensamhet man ibland kan längta efter, nej, inte den.
Nu ska jag och min söta, fina, förstående otroligt kloka vovve krypa ner i sängen som står och väntar på att värmas upp.
imorgon är det en ny dag och jag ser fram emot att möta den, mina fötter däremot saknar alls inte skorna. De saknar sommaren, det gröna gräset smekandes emot dem vattnet att plaska i, förlåt för att jag torterar er i högklackade skor, varma stövlar, svettiga gympaskor, men snart blir det vinter då kommer snön, och då är det pjäxorna som gäller=) kanske lite bättre. och en sak, det är bara 9 månader kvar tills ni får springa på den gröna gräsmattan!
Vad händer, och fötter!!!
Får jag lov??!!!
Kommentarer
Trackback