VARFÖR?
Ibland tar allt bara stopp, som om man tryckte på en strömbrytare. varför? vem är denna person som har makten att avlsuta ett liv? ett liv som låntifrån är färdig levt... fanns det inte tillräckligt med mörker här i världen, eller hur kommer det sig att detta händer? alla dessa frågor som ställs och inte har några svar? varför händer detta oss? frågan känns meningslös att ställa, för det finns inga svar, det finns ingen mening bakom detta, eller gör de det, men snälla svara då på min fråga..VARFÖR?
att man kan känna sig så hjälplös, så otroligt otroligt liten? just nu känns allt som om man levde i en bubbla, ett enormt stort tomrum, fyllt av obehag och sorg. Runt i huvudet snurrar 1000 frågor och jag finner inga svar...
Det är så tungt att se dig ledsen, det gör så ont, det känns som om något äter upp mig in ifrån, och det slutar inte, det fortsätter gnaga och gnaga, kommer det någonsin upphöra?
jobbigast var det när du frågade mig:
- Vad ska jag göra, Johanna, vad sjutton ska jag göra?
Jag funderade och i just detta ögonblick kom jag till insikt att jag inte kunde hjälpa Dig, jag hade inget tillräckligt bra svar. Det enda jag kunde göra var att krama dig, hålla om dig hårt och stryka din rygg med min hand, låta dina tårar falla och krama dig ännu hårdare.
Jag vill att Du ska veta att Jag alltid finns här för Dig, nu och för alltid, finns inte en chans i världen att Jag lämnar dig. Min Älskade Syster!
