Hola Amigos!
Hola...
Oh nej, jag är här för att prata engelska, inte spanska.
Why am I even bothering? A good question. Dags att leva i presens, men det är väl det vi gör? varför leva kvar i dåtiden när allt finns här och nu. Vi har möjligheten att göra våra val precis så som vi själva önskar, oftast.
Egocentrisk. EGO. Sen när blev detta ord ett negativt laddat? Jag vill snarare framhäva detta ord på ett positivt sätt. Varför finns uttrycket "stark som en myra" om det inte finns för en anledning. Den senaste veckan har jag till stor del spenderat för mig själv, på stranden, funderat njutit av livet men framförallt under många timmar tänkt igenom mitt liv. Min barndom, det gångna året. Tänkte på alla vänner som kommit, och gått och de som alltid finns.
När jag tänker efter har jag bara under den senaste sommaren vuxit inombords. Under hela gymnasietiden har man blivit nästan "påtvingad" att lära sig saker, tvingad att tycka si och så för att moraliskt sätt anses som en acceptabel human beeing. En godkänd människa. Men om man nu inte tycker på detta sätt, och om man inte är intresserad av det man måste vara vad är man då? Vart hamnar man då? Ibland blir jag så trött på alla fack vi människor placeras in i. Kan man inte bara få vara det man är, måsta man tycka likadant, måste man tänka på ett visst sätt. jag vill inte passa in i något fack, jag vill inte vara likadan som någon annan, jag vill inte bli jämförd med någon. Nej för jag är inte som någon, ingen är som mig.
Visst låter allt detta väldigt pretensiöst.. Men det är kanske just det vi ska låta det vara.
Jag tror inte på att man någonsin kan helt kartlägga ens person och någons liv. Lära känna sig själv. Nej jag tror inte på det. För varje dag upptäcker jag en ny sida hos mig själv. Om jag skulle vara en bok, skulle det inte finnas träd nog i världen att avverka för att göra mig komplett. Och det är det som får mig att brinna, att brinna för att leva, att leva just för att någon dag, när jag gammal och grå kan sitta ner i min gungstol och ta upp denna fantastiska bok, bläddra mig igenom sida efter sida, minnas och le. Är det inte underbart. Är inte livet den bästa gåva vi någonsin fått?
Vart jag ville komma med i denna lilla inombordsdiskussion. Ja egentligen ingenstans. Kändes bara skönt att skriva ner tankarna. Kanske att någon känner med mig.
Vissa dagar blixtrar det bara till i mig. Och jag ska visa att jag kan. Det värsta av allt i hela världen är att bli nedvärderad. Speciellt av bitchiga snobbiga tanter som tror att de är något bara för att de handlar saker ifrån O.L. In YOUR FACE, ibland blir jag förvånad att de orden aldirg spottades ur min mun.
Oh nej, jag är här för att prata engelska, inte spanska.
Why am I even bothering? A good question. Dags att leva i presens, men det är väl det vi gör? varför leva kvar i dåtiden när allt finns här och nu. Vi har möjligheten att göra våra val precis så som vi själva önskar, oftast.
Egocentrisk. EGO. Sen när blev detta ord ett negativt laddat? Jag vill snarare framhäva detta ord på ett positivt sätt. Varför finns uttrycket "stark som en myra" om det inte finns för en anledning. Den senaste veckan har jag till stor del spenderat för mig själv, på stranden, funderat njutit av livet men framförallt under många timmar tänkt igenom mitt liv. Min barndom, det gångna året. Tänkte på alla vänner som kommit, och gått och de som alltid finns.
När jag tänker efter har jag bara under den senaste sommaren vuxit inombords. Under hela gymnasietiden har man blivit nästan "påtvingad" att lära sig saker, tvingad att tycka si och så för att moraliskt sätt anses som en acceptabel human beeing. En godkänd människa. Men om man nu inte tycker på detta sätt, och om man inte är intresserad av det man måste vara vad är man då? Vart hamnar man då? Ibland blir jag så trött på alla fack vi människor placeras in i. Kan man inte bara få vara det man är, måsta man tycka likadant, måste man tänka på ett visst sätt. jag vill inte passa in i något fack, jag vill inte vara likadan som någon annan, jag vill inte bli jämförd med någon. Nej för jag är inte som någon, ingen är som mig.
Visst låter allt detta väldigt pretensiöst.. Men det är kanske just det vi ska låta det vara.
Jag tror inte på att man någonsin kan helt kartlägga ens person och någons liv. Lära känna sig själv. Nej jag tror inte på det. För varje dag upptäcker jag en ny sida hos mig själv. Om jag skulle vara en bok, skulle det inte finnas träd nog i världen att avverka för att göra mig komplett. Och det är det som får mig att brinna, att brinna för att leva, att leva just för att någon dag, när jag gammal och grå kan sitta ner i min gungstol och ta upp denna fantastiska bok, bläddra mig igenom sida efter sida, minnas och le. Är det inte underbart. Är inte livet den bästa gåva vi någonsin fått?
Vart jag ville komma med i denna lilla inombordsdiskussion. Ja egentligen ingenstans. Kändes bara skönt att skriva ner tankarna. Kanske att någon känner med mig.
Vissa dagar blixtrar det bara till i mig. Och jag ska visa att jag kan. Det värsta av allt i hela världen är att bli nedvärderad. Speciellt av bitchiga snobbiga tanter som tror att de är något bara för att de handlar saker ifrån O.L. In YOUR FACE, ibland blir jag förvånad att de orden aldirg spottades ur min mun.
Kommentarer
Trackback