En olycka kommer sällan ensam.
Nu har är 12 år slut. 12 år av skolplikt, hädanefter står jag på egna ben, jag är själv, jag ska fixa allt själv, och det ska jag klara alldeles utmärkt. I sommar ska jag jobba hela tiden i princip 80% hemtjänst. låter det inte helt finnemang? Jo det tycker jag med, trvis så bra på mitt jobb nu. Alla är så mysiga. MEN.... ja alltid ett MEN....
De där 6 veckorna av hårt jobb blev inte så långvariga. nejdå. bara mån, tis, ons, tor och mån. sedan va slitet slut för min del JAPP! härligt.
Skulle hjälpa till att bära bräder uppe på loftet i grönahög, för att göra plats åt 50-års kalaset nu på lördag. Jag o mamma bar dem flitigt, josefin och ida med. balanserade lite snyggt uppe på plankorna. trodde jag. ingenting kan ju hända mig, jag är ju så skicklig. HAHA! inte denna gång. Plankorna jag gick på 50 cm upp i luften vippade till och jag trillade ner vred till foten. Ja jag skrek som aldrig förr. aaaaaaaaaaaaaa.. fy FAN rent ut sagt vad ont det gjorde. Josefin skulle trösta men inte går det när johanna är arg o har ont nejdå, Johanna reser sig upp försöker gå, vilket inte lyckas så bra. Istället börjar hon hoppa runt på ett ben skrikandes och slår på allt som kommer i hennes väg. Mamma tror att jag har brytit ryggen och skriker. Josefin ropar på Nick "-Johanna broke her leg" Både pappa o Nick kommer rusandes efter att de snabbt klättrat ner ifrån taket på lillastugan. VILKET KAOS!!!!!!!
fick ligga med foten högt o is i form av blåbär, och kantareller. (ja man tager vad man haver) ont ont ont...
fick värktabletter och kunde somna. Åkte till sjukan i morse röntgades 2 ggr. skickades till vmo till akuten och för gipsning. Johanna hängde med som moraliskt stöd, min älskling=) hon o pappa va riktigt elaka.. jag fick inte äta, om de nu skulle operera, vilken chansen va väldigt liten att jag skulle behöva... i vilket fall fick de gå i väg o äta räksmörgåsar ='( snyft..
En fraktur på.....(ett väldigt fint namn på latin vilket jag inte kommer på nu. 5:e benet iaf i foten) så jag fick ett fint gips iaf, så nu är hela benet i paket. lagom o bra till kalaset på lördag! eller hur.
aja ska väl inte klaga.
nu ligger jag här iaf. varmt är det med gipset. puh 4 veckor... minst, får väl bekanta mig ordentligt med det.. verkar ju inte bättre.
well well.
andra olyckan. det är redan glömt. för andra gången. aldrig mer. tyvärr. kommer bli svårt. riktigt svårt.
älskar min familj. Ena Sofie Johanna! ni har varit underbara idag! TACK!
haha det är så kul, Cita är liiiiivrädd för kryckorna, sicken mes hon är. :P
godnatt!